Linnéa Lindberg

Jga är så fruktansvärt irriterad på en sak! Varför kretsar hela livet kring internet?? Igår såg jag att en bekant till mig taggit bort mig som vän på facebook (anledningen är inte relevant). Hon menade att vi inte var vänner längre eftersom hon tagit bort mig, och tyckte det var konstigt att jag inte märkt det förens nu.  Hon hade gjort det i augusti/september. Är det verkligen så? Tar man bort varandra eller får ett förhållande/ blir singel så är det så? Tar man verkligen fejjan så seriöst? Jag bara skrattar när jag ser att folk man knappt känner har gjort det och jag bryr mig inte så speciellt mycket. Jag tar det helt enkelt inte till 100%.

Sen såg jag på nyhetsmorgon eller om det var efter 10 i går på tv4. Där hade de en dejtingrådgivare (ur man nu kan vara det när man är singel?!) Hon nämnde om jag inte minns fel att det var 30% som var i ett förhållande efter att de hittat varandra på t.ex. match.com. Är det så svårt att leva i den "verkliga" världen så man måste söka via internet. De bor ju för fan 1 miljon människor i sthlm, någon borde man väll kunna fungera ihop med?

Mina kompisar och jag diskuterade det lite grann innan vi skulle äta och kom fram till att, hur gjorde de förr? Tydligen så fungerade det utmärkt. De flesta hittade nog en partner och gifte sig.

Nej jag tar inte internet seriöst, jag vill leva i nuet, verkligheten.... i alla fall lite mer!