Om en vecka är jag i London!
Vaknade i morse när väckarklockan ringde. Jag skulle bara värma mig lite till... Gissa vem som vaknade 30 minuter senare på skitdåligt humör??!! Allt blev bara jobbigt och jag hade försovit mig! Det var snö ute (just då var det bland de värsta som kunde hända) Syrran hade inte tagit hand om vissa saker som jag var tvungen att göra på 5 minuter. Jag hade nämligen bara 40 minuter att bli helt klar. Stressigt värre. Men kan medela att jag kom i tid till skolan och dessutom som en snögubbe! Jag var helt vit!
Skolan var nog möjligt ännu segare än vanligt. Jag blev helt rastlös. Blir det så fort jag inte förstår eller orka lyssna eller bara har sprall i benen! Tre lektioner men det var tortyr!! Rastlöshet är inget som riktigt ligger i min natur nu för tiden!
Har efter skolan kom jag hem och han sätta mig i soffan, men flög direkt upp igen. Skulle gå ut med Ia då! Jag trodde dock att vi skulle ses vid spåret så när jag kom dit bort ställer jag mig vid ett av husen. Jag som är grymt kissnödig men tänker att om man går snabbt så glömmer jag det, börjar höra hur det droppar. Det visar sig att det inte bara droppar utan häller ner från stupröret! Gaah då fick jag lite panik och fick ringa henne för att fråga vart hon tagit vägen. Tydligen skulle jag gått hem till henne, fail. Men det gjorde jag och jag fick även kissa innan vi började gå! Tur det, annars hade jag inte klarat mig!
Vi pratade om allt möjligt och det var riktigt skönt att bara få gå och prata om vad som hänt och allt möjligt! Sådant behövs! Vet heller inte om de var snön och bra sällskap som gjorde dte, men jag blev full med energi och första gången på riiktigt länge jag var så glad! Känner att lite utav mig kanske kommit tillbaka.
Har varit skönt att inte skrivit här idag, jag har inte känt någon press utan nu blev allt lite mer naturligt. Lite mera jag! 
