Gamla, Gömda & Glömda Spöken
Varför kommer alla tankar på kvällen för? Nåväl.
Varför ska man vara tvungen att tänka på allt negativt skit för? Men glömmer hela tiden bort det posetiva?
Som när jag till exempel idag möte en person från förut, var det direkt de negativa tankarna jag hade haft om den personen som kom fram. Alla gamla osäkra skit tankar.
Varför kunde jag då inte bara möta personen med ett leende på läpparna och bara garva åt allt som varit? Skäms jag för mycket för att göra det? Bryr jag mig egentligen så mycket om vad den människan tycker och tänker om mig? Varför är personen så viktig?
JAG bestämde mig tidigt i somras för att inte någon ska få mig att må dåligt över saker jag inte bör skämas för. Ingen har rätten att heller dömma mig innan den lärt känna mig ordentligt. Jag ska inte tycka något är pinsamt och jag ska ALDRIG fundera på att hoppa av bussen för att någon person man vill undvika sitter där. JAG får vara på bussen lika mycket som den, jag får göra lika mycket som alla andra får utan att det ska vara konstigt på något sätt!!
Som min danslärare sa igår "This is my life. This is my time to spend". Ett språk som är klart och tydligt, glöm aldrig bort det!
haha det börjar bra, god natt/ L
